Idag äts den både på utflykter och som festivalmat. En fet historia med många anhängare.

Det är oklart om Ovanåker har någon nationalrätt, men en solklar kandidat är kolbullen. Varje sommar orsakar den långa köer på persmässan i Edsbyn, då både barn och vuxna tålmodigt står i eldröken för att få köpa en kvarts, en halv eller en hel med lingonsylt. Även under vintern står många föreningar och steker kolbullar till hungriga deltagare. Kolbullen är en älskad klassiker året om.

Kolbullen upptäcktes först i Hälsingland men spreds snart till Jämtland. Där blev den daglig kost för skogshuggare och kolare under de långa perioderna ute i skogen utan tillgång till färska råvaror. Kolbullen stektes i stugorna, över den öppna eld som också utgjorde stugans enda värmekälla, ofta tre gånger om dagen, en energirik om än ensidig kost vilket skapade både vitaminbrist och tandlossning.

timmerflottare kyan

Kolbotten är en gammal traditionell maträtt från Dalarna. Kallas även Kolbulle. Kolbotten brukar vanligtvis tillagas i en kolbottenpanna över och under öppen eld. Till formen påminner de om små pannkakor eller crêpes. Det är även vanligt med olika fyllning som till exempel klippt bacon, rökt fläsk, messmör eller en sås gjord på rökt fläsk och med messmör som bas, en så kallad messmörsdoppa.

Svedjefinnarna kom till Orsa Finnmark i början av 1600-talet, de härstammade från Savolax i Finland. De var mycket skickliga svedjebrukare av barrskog med plantering av rovor och råg. Jakt och fiske var mycket viktig för deras försörjning tillsammans med skötsel av boskap.

Svedjefinnarnas matkultur var ett sätt att överleva på den skogsmark de koloniserade, ofta lite Isolerade från annan kultur. Svedjefinnarnas vanligaste födoämnen var mjöl, mjölk, rovor, kött och fisk. Svedjefinnarnas livsstil och matkultur förändrades allt med att skogskulturen utvecklades på 1850-talet.

Mjölmaten har haft en stor betydelse för svedjefinnarna och deras mathållning. Då det fanns tillgång till säd och var enkelt ta med sig. Oändligt många brödvariationer finns. Men vill ändå nämna att brödet varit viktigt i svedjekulturen, med ett tunnbröd som C. A Gottlund kallade ”tunnrån”, det bakades senare även rågbröd på surdeg. Det har även används bark i sitt bröd, Lars Lundin fann ett recept på fullt ätligt bröd med bark 1993. Ingemar Gustavsson har praktiskt genomfört brödbak med bark i Orsa.

Kolbullen som vi äter den idag liknar recept från tiden 1850-tal. Själva ingredienserna och
Tillagningssättet har inte påverkats mycket. Den största skillnaden är att man tidigare använde kraftigt saltat fläsk mot kanske dagens fritidsvariationer med rimmat fläsk och bacon. Det är inte känt om hur svedjefinnarna tillagade den när de koloniserade finnmarkerna. Men matträtten finnsbeskriven i litteraturen som en kulinarisk maträtt från svedjefinnarnas matkultur.

I Orsa Finnmark är detta också känd som en praktisk maträtt för skogsarbetare från 1850-tal och framåt.
Idag är det mycket populärt att sälja kolbulle vid olika sammankomster t.ex. bygdefester och marknader i finnbygder. Kolbullen har fortfarande smakfördelar av att tillagas över öppen eld.

Det finns en rätt som liknar kolbulle, det är John-Olof Johnssons ”Sluring” som han tillagade slutet av 1800-talet.
Slutsatsen är att svedjefinnarnas mjölmatskultur har konkurrens från helt populärare mjölsorter och gryner. De kändaste maträtterna som tillagas idag är motti och kolbulle.

Då, som nu, blandas smeten av vatten, mjöl och salt i förväg. Gärna så mycket som ett dygn innan. En stekpanna hettas upp över elden och sen steker man först fläsket. Förr användes Amerikafläsk som var en typ av saltat fläsk som hade lång hållbarhet och därför var perfekt att ta med ut i skogen. Det torrsaltade och fasta fläsket kom från Amerika från början, därav namnet, men efter hand började man bereda det även här. Amerikafläsk går fortfarande att få tag på, men idag används ofta rökt och tärnat fläsk till kolbullarna. När fläsket är stekt slår man på smeten, som har blivit tjock och fin, och låter den bryna ordentligt i ister eller matolja.

Idag finns det nog både en och annan som rynkar på näsan åt denna tjocka kaka som i princip dryper av fett. Ändå överlever kolbullen genom LCHF-stormar och Atkins-dieter. För visst är det väl härligt, när man stått där i röken från elden och får sin kolbulle på en redan genomflottig servett.
Det är salt, frasigt och fantastiskt gott !!

Tips för bästa kolbullen!

– Elda med lövved för bästa eld.
– Använd en rejäl gjutjärnspanna med sluttande kanter.
– Blanda smeten dagen innan och häll upp i en PET-flaska för enkel hantering.
– Låt gärna lågorna slå upp runt pannan.
– Låt fläsket bryna tills det är knaperstekt och slå sedan på smeten.

KOLBULLAR

Smeten räcker till cirka 4 st kolbullar
400 g amerikafläsk, rimmat fläsk eller bacon
6 dl vatten
4 dl vetemjöl
1 tsk salt
Servera med lingonsylt