I mitten av 1950-talet startade Hans Lidman en lokalförening av Sveriges Naturskyddsförening (Voxnadalens Naturvårdare). Hans syfte var troligen att få mera tyngd bakom sina försök att bevara svanvaken i sjön Vägnan. Men Lidman var mycket naturintresserad och inventerade mycket bla. Lavar och fåglar mm.

Prosten Broman berättar i sin bok Glysisvallur, skriven i början av 1700-talet att svanar sedan urminnes tider övervintrat där. Svanen hade blivit en symbol för ovanåkers kommun och kommunvapnet har en svan i skölden.

Lidman ansåg att inte bara naturen utarmades om svanvaken försvann, utan även ett kulturhistoriskt samband upphörde.
Hans försök misslyckades, dämmningsgränsen i Viksjön höjdes ett par decimeter och strömdraget i Vägnans utlopp försvann, och därmed svanvaken.

Föreningen har under vissa tider varit mindre aktiv, men har hållit ett medlemsantal runt 200. De senaste 30 åren har den årligen haft återkommande aktiviteter som fågel och växtexkursioner, samt utflykter till intressanta områden. Under senare år har föreningen även engagerat sig i Ekologisk odling och produktion av mat.

Andra aktiviteter har varit att försöka bevara delar av det gamla skogslandskapet. Ett resultat av detta är Grytaberget och bursjöberget som har fått olika skydd samt övre Tälningsån. På dessa ställen har vi under flera år dokumenterat sällsynta växter och djur som är känsliga för de moderna skogsbruksmetoderna. På samtliga ställen finns rödlistade arter som är utrotningshotade, på Grytaberget har vi hittat över nittio sådana arter!
Tälningsån är till stora delar identisk med mytomspunna ”Svartån”, man känner fortfarande igen ställena där bilderna i Hans Lidmans fiskeböcker är tagna.